Navigera utmaningar i en ständigt utvecklande bransch
Komponentinkurans, eller obsolescence som det kanske är mest känt som inom branschen, är ett ämne som inte diskuteras tillräckligt ofta. Det är trots allt en oundviklig aspekt av vår bransch driven av ständig innovation – men det behöver inte betyda produktinkurans.
Det finns egentligen bara två sätt att hantera inkuranssituationer, antingen agerar man vid en händelse, vilket kan visa sig kostsam och även riskabelt, eller så sätter man upp en serie förebyggande åtgärder som hjälper dig att upptäcka och undvika riskfaktorer. Planera i förväg eller reagera i efterhand.
Men låt oss reda ut några frågetecken innan vi fortsätter. Inkurans i lager uppstår när en artikel, till exempel en komponent, börjar närma sig slutet av sin produktlivscykel. För en elektronisk komponent infaller detta när den inte längre är tillgänglig från originaltillverkaren enligt originalspecifikation. Detta kan i värsta fall kräva en kostsam omdesign samt ny testning och kvalificering för att få ut produkten på marknaden igen.
Det här är inget nytt problem; det har länge funnits inom industrin. Men livscyklerna för elektroniska komponenter förkortas, och det allt snabbare. Konsumentelektronik, en marknad som rör sig otroligt fort med allt allt kortare produktlivscykler, står för en stor del av den globala efterfrågan på elektroniska komponenter. Och när det nya kommer är det ofta dags att lämna det gamla bakom sig. Detta innebär dock att inkurans drabbar allt fler företag, mer regelbundet än någonsin tidigare.
Om pandemin förde med sig något positivt så var det att den belyste behovet av strategier för att hantera plötsliga förändringar i tillgången på komponenter. Företag som Rochester Electronics, som tillverkar och distribuerar komponenter som antingen befinner sig i inkurans eller närmar sig slutet av sin produktlivscykel, kan agera som en brygga för att fylla dessa "plötsliga tomrum". I vissa fall även tillhandahålla leveranser i tiotals år efter det ursprungliga upphörandet.
När en originalkomponenttillverkare (OCM) förklarar att en kritisk komponent som "uttjänt" (end-of-life) finns det helt plötsligt en begränsad tillgång av enheten. En tillgång som kommer att ta slut – ofta snabbare än vad man kan tro. Det är vid dessa skeden som den kostsamma omdesignen som nämndes tidigare kommer in i bilfen, allt för en enda nu inkurant komponent.
Det är här som Rochester kliver in och köper upp inventariet av EOL-komponenter direkt från OCM:en. Och det handlar inte om att lagret bara flyttats från ett företag till ett annat – men det innebär mer än så. Till sin yttersta spets innebär detta att Rochester har förmågan att "återtillverka" EOL-komponenter (ofta med hjälp av en originalmatris) samt bygga om dessa EOL-komponenter – allt med OCM:ens godkännande.
Paradoxalt nog kan man alltså fortfarande få komponenten "direkt från källan" även efter att den klassats som uttjänt, det råkar bara vara en annan källa.
I branscher med längre livscykler som försvar-, rymd- och bilindustrin är det ännu viktigare att säkerställa en stabil tillgång. Målet bör vara att undvika behovet av omkvalificering, omcertifiering och/eller omdesign – med andra ord man bör förbereda sig på framtida inkurans. Även om en proaktiv strategi för är att föredra, kan oförutsedda händelser störa leveranskedjorna, vilket understryker behovet av beredskapsplanering – något som blev uppenbart under pandemin.
Om inte ens bilindustrin – så stor som den är och med de enorma företag som verkar inom den – inte kan kontrollera tillgången/försörjningen på komponenter som de behöver, kommer ingen annan att kunna det.
Kommunikation och transparens är avgörande för att minimera inkuransriskerna. Förståelse för produkters livscykler möjliggör gör det möjligt att ta informerade beslut och beredskapsplaner kan utvecklas.
Rochester kommer att dela med sig av sin kunskap inom ämnet och hur man minimerar effekten av komponentinkurans under flera av Evertiqs Expon i år; på Evertiq Expo Malmö den 23 maj 2024 och Evertiq Expo Berlin den 20 juni 2024.
